En måste bort!

Nu läggs mitt bloggande på is. Eller iallafall blir det högst sporadiskt under sommaren. Logga in nån gång då och då och kolla läget.

Här kommer några coola bilder från göteborg. Sofie Nilsson har tagit dom.

Ha en skön sommar alla glada!

Nyss hemkommen från en cykeltur med Tobbe, Fredde, Tove, Sofie, Angela och Marianne. Vi körde Toves berömda tempobana. Det var första gången för mig. Jag gav allt och syran sprutade fint. Både Tobbe och Fredde var dock snabbare än jag.

Kan tempocyklar och dischjul vara svaret?

Det var bara jag i vår grupp på sju som inte körde carboncykel. Och Tove hade tillochmed gömd bakbroms;)

I övrigt har dagen spenderats på Lomma Beach. Najs!!!

kommer en annan dag. Men jag hade vissa tankar en bit in i loppet.

Efter 3,31 på första kilometern och 7,08 efter två fanns det två val. Dåliga tankar eller bra tankar. Idag, för en gångs skull, blev det bra tankar.

"Hellre dör jag än släpper Tessan!"

Så lyder en bra tanke:)

Vi hade 19,04 efter 5, 38,25 efter 10 och 39,06 i mål.

Jag säger "vi", för jag hade bestämt mig för att hänga på Tessan och hon hade tydligen tänkt likadant fast tvärtom, ja ni fattar va.

Tack Heleneholm för ett superarrangemang!

I fredags fyllde Nils 1 år. Han fick smörgås och juice på sängen och var helnöjd. Vi hade en härlig dag tillsammans hela familjen men tyvärr slutade den med blod och tårar.

Strax innan läggdax snubblade Nils över en av sina leksaker och spräckte underläppen. Det fanns inget annat att göra än att åka till MAS med honom. Tant Doktorn limmade läppen och sa att det skulle läka bra:)

Lördag morgon ringde klockan 06.00 Det var dax för cykellopp i Eslöv.

Nils hade gråtit mycket på natten så uppladdningen var knappast optimal.

Halvvägs till Eslöv ringde Linda och sa att vi missat att en stor bit av Nisses framtand var av. Suck, jobbigt. Usch va dåligt man mår när ens barn far illa.

Lite sen och omotiverad kom jag till Eslöv. Gustav som varit snäll och hämtat ut min nummerlapp hade gett upp hoppet om mig och lämnat av min nummerlapp hemma. Vi cyklade dit men då hade hans mamma gått ut med hunden och Gustav hade inga nycklar med sig. Han tyckte att jag skulle köra loppet ändå. Jag sa "jag får se" och cyklade bort till bilen och körde hem.

Väl hemma tog jag ett varmt bad och sen körde jag ett brickpass med 4mil på cykeln och en snabbrusch i löpskorna.

Sen blev det grillfest hos våra kompisar Anders och Caroline på granngården.

Imorgon börjar en ny vecka. Tandläkare, Blodomlopp, trainersvett och mycket simning.

Kram.

Nu får jag ta tag i det här. Det räcker med en vilodag för att man ska tappa greppet om träningen. Jag är fullt medveten om att jag inte skulle hålla många veckor utan att vila. Varken mentalt eller rent fysiskt.

Framförallt det mentala är viktigt. Vilodagen får mig att med entusiasm planera de nästföljande dagarna.

Det är nog så jag funkar. Kör hårt 3-4dagar och när tröttheten kommer behövs en vilodag för att ladda batterierna.

Idag ska mina päron ha pojkarna ett tag. Förutom att dom bjuder på både lunch och middag:)

Ska jag cykla eller springa? Eller varför inte både och. Den som lever får se.

Lennart Persson lever inte längre.

Jag tänker att jag kände honom men han visste nog inte vad jag hette. Är det förresten definitionen på att man känner någon? Vi hälsade. Och har pratat med varandra många gånger.

Han har rekommenderat några av mina bästa skivor. Han har fått mig att köpa Townes VanZandtboxen trots att jag hade allt den innehöll.

"Du kan ju ge bort dina skivor i julklapp," föreslog han.

Och så blev det.

Idag frågade Emil och Tekla om jag och Nils ville följa med till öppna förskolan. "Nej, vi tänkte bara softa," svarade jag.

"Bara softa" betydde löpning en och en halv timme. Nils softade i vagnen iallafall:)

Det tycker väl dom flesta att dom har, men kolla bara. Är inte mina pojkar det sötaste ni sett?

Imorse åkte Linda till Jordanien. Med jobbet.

Jag och pojkarna spenderade en fantastisk förmiddag i Torup. Där missade du något Chrille.

Vi åt glass, bulle, banan och apelsin. Jag drack kaffe.

Kvällen hade jag planerat att spendera på trainern. Alltså på cykeln på trainern.

Efter 1,20h kom grannen under oss upp och klagade. Och jag som tjatar på pojkarna varje dag att vara lite tystare, "tänk på grannarna!"

Detta stör min planering att cykla varje kväll den här veckan nu när Linda är bortrest. Dramat fortsätter imorgon:)

Så var det då lördag. Den dag då de flesta triathleter tränar som mest.

Själv spenderade jag förmiddagen på ToysRUs. Det var första gången för mig. ToysRUs fick snabbt ett dåligt rykte då dom öppnade i malmö. Jag har för mig att dom tullade sina anställde innan dom gick hem för dagen. Det blev strejk och strejkbrytare och hit och dit. Jag kommer inte riktigt ihåg.

I dag var iallafall första gången för mig.

Nils fyller år nästa vecka. Den stora ettan!

Sen vidare till centralen för Linda skulle växla till sig lite dinarer och USD.

Ture tyckte det var utmärkt för då kunde han passa på att trainspotta lite.

Sista anhallt på vår lilla lördagsutflykt blev Willys där jag bunkrade upp inför en spännande vecka. Nämnde jag att vi tvättade bilen och tankade också.

Såna här dagar är det värsta jag vet. Ut och in i bilen med hela familjen. Handla och tanka och sånt. Usch!

Allt vände dock på eftermiddagen när jag äntligen kunde trampa igång min röd och vita järnhäst. Nils bankade på köksdörren men jag skruvade upp Tom Petty och fortsatte högre och högre upp i Dolomiterna fastklistrad på Sastres bakhjul. Ljuvligt!

Grattis till min kompis Camilla som tog SM-brons i Göteborg!